Att se, känna eller lukta...
Detta med att vara liten och uppleva på olika sätt andlig närvaro är inte alltid så lätt. Det blir inte bättre av att många vuxna inte tror eller upplever det - det gör att det kan vara eller bli enormt skrämmande.
Att uppleva en närvaro kan te sig på olika sätt - man kan se "figuren" till fullo, man kan se skuggor, man kan känna att där är någon men inte se, man kan lukta det.... Oavsett så kan det bli för mycket för någon som inte förstår eller kanske inte ens tror på det.
Det är ofta svårt att prata om det då man någonstans märker att man är "själv" om att uppleva detta. Är man barn så kan det vara jobbigt när man märker att föräldrarna inte tror eller ser eller upplever det. Många barn provar så lätt att berätta vad de upplever för att se föräldrarnas reaktion - märker de att föräldrarna / andra vuxna bara anser att det är fantasier och så - då slutar de att berätta något för dem.... och tyvärr bär allt inom sig.
Det som kan vara lite tråkigt där med andligheten är att de gärna vill ha kontakt med oss i det jordiska livet och därför kan de "pressa" ganska kraftigt när de märker att de uppmärksammas - de förstår inte alltid att det kan vara skrämmande för den som upplever det i det jordiska livet. Vilket säger sig själv kan bli alldeles för mycket för någon som inte kan hantera det - vilket är ganska vanligt att barn inte kan.
Detta jag skriver här är helt baserat på vad jag tror och vad jag erfarit - så jag kan inte garantera att det stämmer till 100% - men enligt min tro och mina upplevelser så är det ofta så här....
Jag förstår att det kan vara jobbigt som vuxen att försöka ha ett öppet sinne för andligheten när och om man själv inte alls tror på det - inte själv upplever det eller själv anser att det är något de vill att barnen ska involvera sig med. Men samtidigt så någonstans så är det många som tror, upplever och annat - där sker mycket som man inte kan förklara och alla oss med tro är säkra på att det är dem från andra sidan som vill ha uppmärksamhet.
Vi som lever med denna tron är medvetna och accepterar att alla inte tror, att alla inte förstår och att alla inte upplever och vi önskar att dem som inte har tron skulle vara lika förstående. Detta framför allt för att hjälpa alla yngre som upplever men inte förstår, inte hanterar det.
Tänk er själv att uppleva massa saker som du är säker på inte är påhittat men alla säger att det är fantasin som flödar, många gånger uppleva rädsla pga att man känner sig iaktagen.... utan att någon tror på dig. Det kan påverka ens mående ganska enormt, det kan få en må dåligt, det kan få en att visa aggressivitet det kan få en att vara rastlös. Det kan vara endast på vissa ställen man beteer sig så för att det är dessa ställen man upplever sakerna mest.... Blir man då inte trodd eller förstådd så blir allt värre....
Ibland blir det så mycket information så ett barn inte kan skilja på vad som är nutid, andlighet och jordiskt.... vilket säger sig själv blir massa tokigheter för alla involverade.
Så mitt råd till alla vuxna som har barn som berättar att de upplever något som man kan tyda / tolka till andar mm bör förklara för sitt barn att där finns de som tror på sånt här, men att där finns även de som inte tror på sånt... lite som många förklarar detta med politik, religion och annat.... Där man försöker låta barnen själv få ha sin tro, och lite få känna att de är långt ifrån ensamna att uppleva saker inom andlighet och annat...
Man kan även leta efter information på nätet, se om man har någon i sin närhet som kan lite om det mediala, kanske ringa någon och få information om hur man ska hantera det. Det är iaf viktigt att man som vuxen inte idiotförklarar ett barn som upplever - det kan få tråkiga konsekvenser.
Det är inte helt ovanligt att man får gå in och be dem sluta just för att det blir för mycket för barnet att hantera - att man får samtidigt lära barnet hur de ska agera när de känner att det blir för mycket.
Men ännu viktigare är att man kan inte idiotförklara sitt barn för de upplever något du inte tror på - då sviker du barnet mer än du inser, du säger indirket till barnet att om du inte tycker och tänker och känner som jag så tror inte jag på dig... och det vill man nog inte ge sitt barn - eller?!?!?!
Jag vill punktera än en gång att detta är min syn på saker och ting.... inget som är skrivit i sten :) Alla har rätt att tro på det dem själv vill och agera på olika situationer så som de tror är bäst!!!
Ljus och Kärlek till er alla <3