Mitt liv... Del 1
Jag skrev för ett tag sen att jag så småningom skulle skriva och berätta om mitt liv, min uppväxt och mina upplevelser. Men känner att det blir nog för mycket att läsa på en och samma gång - iaf blir det för mycket att skriva på en och samma gång... Så därför delar jag upp det i avsnitt.
Det kan innebära att där blir en del upprepningar från tidigare bloggar - men det får ni ta eller hoppa över och läsa just det *ler*
Här kommer lite om vad som hände innan jag föddes och när jag föddes...
Jag var helt oplanerad - men efterlängtad. 1968 el 1969 fick min mamma ett besked på att hon inte kunde få fler barn - har två barn sen tidigare äktenskap - två söner födda 1959 och 1963 - eller beskedet hon fick var att möjligheten att få fler barn var enormt liten - detta pga cancer i underlivet.
Enivs som synden har jag alltid varit och så även som spermie *s* för 1970 valde jag att komma till världen mot alla odds.
Jag var pappas första barn - han hade varit gift tidigare, men där blev inga barn. Så hans lycka var obeskrivlig, så även hans föräldrar. De (hans föräldrar) hade två barnbarn sen tidigare - men fick tyvärr inte vara delaktiga där. Min farmor var bara utbildad barnmorska och hade själv fött tre barn - men ansågs inte kapabel att ta hand om sina barnbarn... Som tur var så resonerade inte mina föräldrar så... där fick de vara hur delaktiga som helst, vilket de var ända tills den dagen då de lämnade jordelivet.
Någon vecka innan beräknad förlossning för mamma så "flyttade" min farmor in till mina föräldrar. Detta för att vara behjälplig samt få se mig så fort som möjligt. Mina farföräldrar bodde inte i Malmö som vi gjorde - de bodde i Karlskrona i Blekinge. Så det var en bit mellan oss.
Jag ska villigt erkänna att jag kommer inte ihåg när jag var planerad till - och kan inte ringa och kolla med min mamma nu heller med tanke på klockan *ler*. Men jag har för mig att mamma gick över tiden lite med mig. Jag tror jag var beräknad till slutet av augusti början av september. Men jag tyckte att där var mysigt i mammas mage - så jag ville inte ut :)
Mamma försökte sätta igång förlossningen genom städning, promenader och bakning... men inget hjälpte - förrän jag tyckte att nu vill jag se detta underbara liv utanför magen. Där började bli trångt juu :)
Så natten till den 15/9 1970 kände mamma lite värkar - vilket gjorde att hon blev rastlös - detta gjorde att hon gick upp och började baka. Hon kände på sig att det var tid - men ville ha nybakade bullar till frukost först :). Farmor förstod oxå när hon såg hur mamma höll på att nu äntligen skulle hennes "riktiga" barnbarn titta ut.
Med riktiga menar jag där hon får lov att vara farmor med allt vad det innebär. Vilket hon fick!!!
Så under dagen / kvällen den 15/9 körde mina föräldrar till BB i Malmö - då var det tid för lilla mig att ta en titt på världen. Men lite osäker vart jag allt - för jag valde att vänta lite, först 01,15 tittade jag ut den 16/9 1970.
Min farfar var då fortfarande kvar i Blekinge - detta för någon var tvungen att sköta deras campingplats - Skönstavik http://www.skonstavikcamping.se/ Där jag växte upp flertalet somrar sen.
När jag valde att komma till denna värld så var det ganska nyligen där fädrar fick vara med vid förlossningen - så min underbara pappa var naturligtvis med. På både gott och ont... Trots att hans mamma var barnmorska så var det ingen som informerat honom att det är inget ovanligt att barn föds lite smått blåaktiga... vilket jag gjorde... men detta skrämde pappa - så han vågade inte tro att jag var ok - han blev rädd för att förlora sitt enda barn. Detta gjorde att desto äldre jag blev desto mer vågade han tro på att jag faktiskt finns och lever - vilket gjorde honom lyckligare och lyckligare för varje år jag mådde bra.
Så fort farfar fick veta att jag tittat ut så körde han ner till Malmö för att få vara med och ta emot mig. Även han ville få lov att vara farfar på riktigt - vilket även han var under resten av hans liv.
Någon dag senare så fick vi komma hem - då efter jag blivit röntgad några gånger. Detta för de trodde där var något fel på mina leder - jag var enormt ledlax dvs gigantiskt överrörlig... Men det tog dem 1-1,5 år att inse att det inte var någon fara med mig.
Hemma hade jag två över lyckliga brödrar - de hade tjatat om en lilla syster juu - de ville köpa "ryschepysche byxor". Det första de gjorde när de fick veta att de fått en lilla syster var att rusa ner till affären och köpa detta.
Sådana vita som bilden var det första jag fick av mina brödrar... det hade de velat köpa hela tiden - så nu var även deras lycka fullkomlig.
Jag var enormt efterlängtad av många - mamma, pappa, farmor, farfar, mina brödrar, mina gudföräldrar och många många fler. Detta resulterade att där var många som ville det som var bäst för mig - enligt dem! Detta innebar problem för mig i långa loppet - men det förstod ingen.... bara de fick sin vilja igenom...
Det innebar även att alla gjorde som jag ville, alla skulle hjälpa mig, fixa saker till mig och mycket annat - alla utom min pappa och mina farföräldrar - de ville att jag skulle lära mig livet hårda skola.
Så började mitt liv... kanske inte så spännande än.... jag vet inte om det blir mer spännande sen - men absolut händelserikt - med massa tragiska händelser... många svek... och ännu fler missförstånd.
Massa ljus och kärlek till er som orkat läsa hit.... <3