Första upplevelsen

Min första upplevelse på att jag inte var som alla andra var när jag var runt 5 år. Så det är några år sen... Vi hade bott i huset i två år, det var 1,5 halv plans villa här i Staffanstorp. Jag hade mitt rum på ovanvåningen och på nedanvåningen hade vi kök och stora rum, samt badrum och hall.

Min pappa gick alltid upp tidigt och gick ner för att läsa tidningen i köket eller stora rummet, då ville han alltid äta lite kakor eller något annat gott vilket gjorde att jag gärna gick ned till honom när jag vaknade. När han låg där och smaskade på lita gott innan frukost så kunde han ju inte neka mig... *s* lite smart får man ju vara ju...

Så även denna natt när jag vaknade skulle jag gå ned till pappa i tron om att få något gott - jag kunde ju inte klockan eftersom jag inte var äldre än 5. Så jag hade inte en aning om att klockan var mitt i natten och pappa hade inte vaknat än. Han låg och sov i sin säng utan den minsta aning om att jag var på väg ned till honom.

Vi hade en svängd trappa i huset och under trappan var där ett litet utrymme av fritt golv där man kunde sitta... o det hade dessa 7 män valt att göra. När jag kom halvvägs ned för trappan så möttes jag av en man som hade brun munkliknande käp på sig med ett brunt snurrat band runt midjan. Jag såg inte hans ansikte, där var bara ett svart hål på något sätt... Av någon anledning blev jag inte rädd - bara paralyserad och lyssnade på vad han hade att säga mig. Han sa: - Gå upp och lägg dig igen, vi är inte farliga utan ska beskydda dig och din familj, vi är riktiga men bara du kan se oss. Du behöver inte vara rädd - vi är helt ofarliga.

Detta fick mig att vända och gå upp och lägga mig igen. Normalt sätt när jag vaknade mitt i natten gick jag in och la mig hos mina föräldrar - men inte denna gång. Nu gick jag in på mitt rum och funderade. Men jag var fortfarande inte rädd - utan bara fundersam på vem dessa män var och varför det bara var jag som kunde se dem.

Dessvärre var jag kunde inte berätta detta för någon - för ingen skulle tro mig - så mycket förstod jag - vilket var jätte jobbigt...

Det var min första upplevelse som jag kommer ihåg - och dessa män finns fortfarande hos mig periodvis - dock inte lika ofta nu så förr...

Ljus o Kärlek K

31 dec 2012

Comments powered by Disqus