Gått Vidare...

Fredagen den 23 augusti 2019 fick vi säga farväl till en av våra katter, så det var en super tuff dag. Han var en utav de 2 utekatter som kom till oss i Staffanstorp som ingen ville kännas vid. Vi gav honom mat, vatten, kärlek och värme när vi bodde där. Han var super rädd för allt och alla, vi tror någon hade varit riktigt elak mot honom.
Men efter ett tag så blev han tillgiven till oss och började lite på oss som gav honom mat mm... Det tog någon vecka att vinna hans tillit... men skam dem som ger sig. 

När vi skulle flytta så valde vi att ta honom och den andra utekatten med oss... de hade ju varit hos oss nästan dagligen i tre år... 
Vi var dock inte beredda på att det skulle vara så svårt... han ville inte alls följa med... men återigen så kämpade vi och vi vann. 

När man flyttar så långt ifrån så bör man ha en katt inomhus några veckor, detta för de ska förstå att de flyttat. Sen får man sakta ta ut dem och lära dem området så de lär sig hitta samt förstå att de har fått ett nytt hem. 

Min sambo byggde en bur till dessa 2 utekatter som de fick bo i till en början - innan de släpptes ut och fick springa fritt. 
Ganska kort därefter försvann Mulle i 3 veckor, vi var förtvivlade och trodde aldrig vi skulle få träffa honom igen... Men 3 veckor senare så kom han tillbaka... med ytterligare en liten bebiskatt... 

Han bodde här hos oss i vårt hus i nästan 6 år, han blev en helt ny katt. Han var glad, kelig, mysig och busig. Så fort han fick chansen så sprang han in i huset och la sig bland kläder, eller åt upp Tuzze och Zimbas mat. När dottern satt med öppet fönster på sitt rum så fick hon ofta besök av honom... genom fönstret... 

Så han är djupt saknad av oss alla... Men nu har han det bättre då han inte har ont, har sin balans och får leka o busa med de andra som kommit dit.

Bilden kan innehålla: katt

25 sep 2019