Ibland skrämmande

Ibland kan medialiteten vara skrämmande, framför allt innan man lär sig hantera den och förstå den. När man gör detta är jätte olika från person till person. 

Det beror lite på när man upptäcker det också, eller börjar tro på det, och förstrå att det är medialitet det handlar om. 

Jag har den tron att de flesta barn som har låtsaskompisar är mediala på ett eller annat sätt, att det är andar från andra sidan som vill leka, skydda och informera. Hur de sen väljer att utveckla denna förmåga är hur den uppfattas av deras omgivning, hur de själv hanterar den när de förstår sig på den och vad de själv vill. 

För mig är det något man har sedan födslen, men kanske inte väljer att utveckla den förrän lite senare i livet. Jag tror (med risk för trampa folk på tårna) inte att det är något man kan lära sig, plugga sig till eller så... utan det är något man har inom sig. 

Att vara medium innebär att man har kontakt med andevärlden på ett eller annat sätt - man ser, hör, känner, luktar eller ja t o m smakar ibland. Där finns naturligtvis massa fina ord för alla dessa saker - men dessvärre är jag inte så duktig på dem. Detta för att jag bara är... 

Jag har haft min förmåga sen jag föddes - upptäckte det första gången som jag själv kommer ihåg när jag var ca 4-4,5 år gammal. Men hade ingen i min omgivning som trodde på detta - vilket gjorde att det var först när jag  kom upp i tonåren som jag fick det bekräftat av någon som trodde på det. 

Sen har jag under årens lopp fördjupat min inom olika områden inom den mediala världen - försökt lära mig hantera det, förstå vad det handlar om - men även försöka förstå varför lilla jag. 

Idag kan jag hantera min mediala förmåga, jag förstår vad det handlar om iaf så gott som man kan förstå det... men har aldrig och kommer nog aldrig att kunna förklara varför lilla jag fått denna gåva. 

Man utvecklas hela tiden med hjälp utav andarna, änglarna och sina guider - detta gör att man periodvis hamnar i situationer man inte riktigt kan hantera. Innan denna nya kunskap funnit sig till rätta kan den vara lite skrämmande - men på ett positivit sätt. 
Oftast innfinner min skrämmande känsla sig när jag uttalar mig om något som jag i mitt jordiska kunnande inte gjort tidigare eller tror att jag kan något om eller kan hantera. Känslan försvinner efter någon gångs utförande - då man känner att man har kontroll över det. 

Dessa tillfällen då jag gör uttalande som jag sen får denna skrämmande känslan ifrån är i min tro uttalande som min guide gör för att jag ska överbevisa mitt jordiska jag att jag faktiskt kan och hanterar. 

Jag vet att många i min sociala omkrets tror mer om mig och mina kunskaper än jag själv gör, o detta är för jag tvivlar enormt mycket på mig själv och min förmåga - trots alla bevis jag fått under åren. Samtidigt som jag vet att jag kommer att blomma ut mycket mer den dagen då jag vågar tro fullt ut på min egen förmåga - den dagen då jag kan strunta i alla runt omkring mig som bara tror de vet något om mig... Men den dagen kommer och jag tror den dagen närmar sig med stormsteg... 

Men till er som håller på att utveckla er mediala förmåga - bli inte rädd för att det känns skrämmande - det är en del av utvecklingen samtidigt som det är ett tecken på respekt för dessa makter som andarna, änglarna och Gud har. 

Ljus och Kärlek till er alla som orkat läsa.... 

27 mar 2013

Comments powered by Disqus