Lite egna upplevelser
Första gången jag upplevde att jag såg andar var när jag var 4-5 år. Det var i huset vi bodde i då - här i Staffanstorp. Vi flyttade dit när jag var 3 år, men det är inget jag kommer ihåg.
Men i det huset var en svängd trappa - nästan som på bilden nedan...
Detta var en morgon då jag vaknade - då gick jag alltid ned för se om pappa var vaken. Han gick alltid ned när han vaknade och la sig i stora rummet eller i satt sig i köket och läste tidningen och åt kakor... Detta lärde jag mig att om jag ville ha kakor innan frukost så skulle jag gå upp till pappa.
Men jag kunde ju inte klockan - vilket gjorde att oavsett när jag vaknade så gick jag alltid ned för se om pappa var vaken - så även denna natt el tidig morgon.
När jag kom ned då satt där 7 munkar - halft under trappan - någon liknande klädsel som bilden nedan.
Jag såg kläderna - men såg inga ansikten.... Där var det helt mörkt. När jag var nästan helt nere så kom en av dessa män emot mig - hade nog 3-4 trappsteg kvar. Han stannade mig och sa till mig att jag skulle inte vara rädd - och det var bäst om jag gick upp och la mig igen.
Han berättade även att de var helt ofarliga och att de skulle vaka över mig i hela mitt liv. Men jag har inte sett dem sen dess - däremot förnimmat dem vid något tillfälle. Inte alla 7 utan endast en åt gången, eller om det är samma, det har jag inte en aning om.
Det var den första händelsen jag kommer ihåg - kommer även ihåg att han hade en lugnande effekt på mig.
Nästa händelse jag kommer ihåg har varit dödsfallen inom familjen - min farbror och min morfar - dock inte min farfar... det kom som en chock för mig. Vilket jag tycker är lite konstigt eftersom han var den person som stod mig närmast.
Sen har jag fått berättat för mig att jag kunde berätta hur ställen såg ut utan ha varit där - men det är inget jag själv kommer ihåg. Det är inget jag kan erindra mig att jag kan idag heller...
Men i huset vi bodde i då, där spökade det en hel del, inte bara så jag märkte det utan även mina vänner. Jag lärde mig ganska tidigt att jag inte kunde prata om sånt här med någon i min familj - de trodde inte på något jag sa - trodde bara jag skulle göra mig märkvärdig.
Fortsättning följer på egna upplevelser...
Ljus och Kärlek till er alla