Lite om min utbildning

Utbildningen rullar på i sin lilla gång. Jag tycker det är lika kul fortfarande - men måste erkänna att det är fortfarande lite tuffigt med alla konstiga ord *ler*. 

Mycket av det är sånt jag använt mig utav alltid - men jag har inte vetat vad det heter - och tyvärr är jag dålig på komma ihåg ord, namn och årtal. Med att komma ihåg ord menar jag ord jag inte använder i det dagliga talet. Så det är lite rörigt mellan varven *s*

Jag får jätte bra kritik från min handledare - vilket är jätte kul. Känns skönt att få positiv respons därifrån, jag tror inte jag fått något negativt eller ifrågasättanade ifrån henne. Det innebär att jag alltid gjort rätt... 

Jag har haft samtal med människor som haft det jobbigt på olika sätt ända sen jag var 11 år - och det är (läs o häpna) faktiskt i över 30 år. Skrämmande att det är först nu jag försöker få det på papper. Men jag måste medge att det känns skönt att få veta att jag agerat rätt under alla dessa år, trots jag inte kunnat de "fina" orden eller läst hur man ska o inte ska göra. Jag har visserligen alltid varit intresserad utav psykologi och läst många psykologi böcker under årens lopp, dock inte som 11-åring - det ska jag vara ärlig att erkänna *s*. Men när jag kom upp i gymnasiet så läste jag mycket psykologiböcker utanför min utbildning. Jag hade även psykologi i min utbildning där jag fick högsta betyg - men ändå valde jag inte att fortsätta inom denna bana - vilket jag villigt ska erkänna att jag ångrar lite idag. Men bättre sent än aldrig heter det ju *ler* - och nu har jag äntligen påbörjat utbildningen. 

Men det innebär även att jag pratat med många människor under årens lopp som haft tuffiga perioder - det har varit allt ifrån lättare kärleksproblem till självmordstankar och försök. Jag har ofta fått höra att jag är lätt att prata med och att jag alltid verkar förstå det de pratar om - det tror jag är viktigt att man gör. Men samtidigt så tror jag att man själv måste ha haft ett tuffigt liv som gör att man själv kan relatera till olika problem - det gör att man faktiskt känner en förståelse och att det inte bara är tomma ord när man säger att man förstår. 

Jag kommer inom kort skriva lite kortfattat på något ställe på min hemsida om hur mitt liv varit och vad jag varit med om. Bara det kanske hjälper andra att se att de sällan eller aldrig är ensamna om deras problem - det finns fler som varit/är i samma situation. Även om alla upplever saker och ting olika så kan det ibland vara skönt att veta att man inte är ensam. När man är inne i en tuffig period så får man oftast känslan om att man är ensamast i världen med detta, känslan om att ingen förstår eller att ingen tror på en eskalterar ganska kraftigt - vilket i sin tur drar ner en ännu mer. Då kan det vara skönt att veta att man inte är ensam även om man egentligen vet det... 

Nu har jag efter många år äntligen börjat en utbildning som ger mig någon typ av papper på att jag läst lite om hur man ska samtala - även om det visat sig att jag "jobbat" så under alla år. Detta hoppas jag blir så pass bra att jag så småningom kan starta eget som medial samtalsterapeut... 

Men nu ska jag göra mig färdig så jag kan hämta min dotter... 

Ljus och Kärlek till er alla som tagit er tid att läsa detta.... o glöm inte - jag älskar kommentarer och/eller  någon typ av respons!!! ;)

11 apr 2013

Comments powered by Disqus