Lite "spookie" och utdrivning
Jag vet att jag kanske inte skriver allt i rätt ordning eller så - men jag skriver det som dyker upp i mitt inre - det jag kommer på att jag inte skrivit tidigare om... Men där kommer mer om hur jag haft det under min uppväxt om detta med de mediala förmågorona.
Detta inlägg kommer att handla om några upplevelser jag / vi hade efter att jag skilt mig och flyttade till egen lägenhet med mina barn.
Vi hade väl bott här i något år när det började hända skumma saker. Saker trillade och förflyttade sig samt att man blev matt av att vistas här hemma till max.
När jag fyllde 33 el 34 år så fick jag pärlgrönsaker av en väninna - det var grönsaker som var sydda av pärlor, jätte fina. Jag fick en purjolök, tomat, gurka och morot. Till att börja med så la jag dem i fönsterkarmen mellan blommorna som prydnad, såg jätte trevligt ut. Men av någon anledning så började dessa byta plats.
Jag sa till barnen att de fick inte leka med dem för jag var rädd om dem - men de hävade att de inte rört dem. Det var så vi började granska det hela.
En annan sak som började i samma veva var att min fågel - Piffi - verkade bli jätte rädd av absolut ingenting och började flaxa runt i buren som hon blivit skrämd. Så fort vi gosade och kelade med henne så lugnade hon sig - men det var jobbigt när det hände mitt i natten - för hon blev inte lugn förrän vi pratat med henne.
Bara en kort tid därefter så började man bli orkeslös här hemma... När man vistats här någon timme så blev man matt, orkade inte göra något utan riktigt sjukligt slö. Även andra saker började förflytta sig - framför allt i köket.
Mina pärlgrönsaker började jag hänga upp i köksgardingen istället för ha dem liggande mellan mina blommor - detta för att få ett bevis på att ingen annan flyttade dem. Kunde ju varit någon som varit på besök o tittat på dem eller så utan att vi reflekterat på det.... Men ack så fel jag hade.
Jag hängde upp dem m sytråd och säkerhetsnål - vilket gjorde att det var lite pilligt att byta plats på dem samt att det tog lite tid. Detta gjorde jag endast för att jag el barnen skulle hinna reagera om någon pillade på dem, om det då inte hände när vi sov förståss... men då visste vi ju om vi haft ngn som sovit här vi kunde fråga eller så...
Men dessvärre så bytte de fortfarande plats - vilket var lite jobbigt... dock aldrig så vi såg när det hände - vilket kanske var lite tur... Vi blev även matta här hemma fortare än ett par tre timmar...
Nu var det även folk som kom på besök som blev matta och orkeslösa - hade vänner som fick sova över för de orkade inte ta sig hem. Även de undrade vad som hände med Piffi bara så där... för hon blev fortfarande skrämd utan anledning o det skedde med oftare och oftare.
Fler saker började hända i köket... En kväll när det bara var jag och barnen hemma - vi satt o mös i soffan och tittade på tv. Piffi blev skrämd och sen kom världen brak i köket... Alla våra pantburkar och flaskor flög ut över hela köksgolvet.. o nä vi hade inga andra djur på den tiden... Tuzze hade inte flyttat hit än då... han kom först några år senare.
Detta med alla pantburkar tog vi lite som att de hade stått snett eller så - vi försökt hitta någon logisk förklaring till det - men ingen av oss trodde riktigt på den... Alla tre tyckte det var skumt och lite smått obehagligt.
Jag har ju tur där som har barn som har mediala gåvor själv så de blev inte rädda så... men tyckte det var jobbigt och onödigt.
Detta med mattheten blev bara värre och värre... och nu kunde vi inte förneka att vi kände kraftig närvaro med som inte kom från varandra - o den var inte behaglig - orolig och stressig.
Bara någon dag efter att pantburkarna hade farit ut över hela köksgolvet så hände nästa sak - o den kan jag fortfarande inte ge ngn logisk förklaring till.
Jag hade diskat - jag har en hel del tupperware produkter o de är ju av plast - men tallrikar och glas och så är inte av plast. Men som sagt - jag diskade allt. Det innebär även bestick och kastruller - när jag la upp det för att torka så kom allt i en riktigt blandning - inte bara plast överst utan där kund även vara någon assiett och glas.
Men vi satt/låg i soffan och myste och tittade lite på tv.. alla tre totalt orkeslösa... Då börjde Piffi flaxa runt värre än någonsin och bara kort därefter världens brak i köket - detta värre än när alla burkar for ut över golvet. Då kan ni tro att alla tre blev rädda...
Vi for ut i köket och kollade... ALLA PLASTFÖREMÅL låg på golvet - men inga glas eller något porslin.... Det var lite jobbigt för då hade "ngn" tagit sig tid att sortera allt med... Visserligen tur så vi inte skadade oss av splitter - men ändå. Har aldrig varit med om att en ande vill skrämmas men inte skada så som denna gjorde.
Dagen efter berättade jag detta för en annan väninna - hon hade känt av orkeslösheten här hemma vid något tillfälle o varit en av de som fått sova över för hon orkade inte köra hem. Då sa jag med att jag orkar inte ha det så här längre - jag har bett dem gå vidare - har försökt rena lägenheten och allt annat - men inget hjälper - blir bara mer och mer och värre och värre.... Nu var det ju varje natt mina pärlgrönsaker förflyttade sig - nu kunde han till och med ta ned dem och lägga dem mellan blommorna. Vilket blev ett kraftfullt irritations moment - jag vill ju själv avgöra hur jag vill att det ska se ut i min lägenhet.
Min väninna sa att hon kände ngn som kunde göra en utdrivning - så hon skulle kolla med henne och därefter kontakta mig igen. Sagt och gjort - dagen efter kom hennes väninna hit och gjord en utdrivning... Det var skönt - därefter har det varit hyfsat lugnt.
Nu händer bara saker när de vill påkalla vår uppmärksamhet och vi dissar dem - eller påpeka att något är på gång. Samt att nu kan jag själv driva ut dem innan det går för långt och hjälpa dem in i ljustet.
Mannen som varit här hade flyttat med från huset vi bodde i tidigare. Han ville av någon anledning ta hand om oss - han blev arg över att vi aldrig pratade m honom eller gjorde honom delaktig i familjen - han förstod inte att han var död. Så jag fick då lära mig att hjälpa en ande in i ljuset samt förklara för honom att han var död.
Men detta var en lite jobbig händelse i mitt liv med det andliga o även för mina barn... det fick mig att utveckla mig lite mer så jag kan hantera sådana här saker - men förklara dem kan jag nog aldrig.
Kram på er och tveka inte för kontakta mig....