Livets gång...
Detta med livets gång är något man oftast tänker på när någon går över till andra sidan, eller när man får tillökning eller när man upptäcker att barnen blir stora. Det är inte helt ovanligt att man reflekterar på att barnen åldras fortare och mer än vad man själv gör - det känns så iaf *s*
Man hör många föräldrar säga att de inte känner sig en dag äldre än när de fick sina barn 20 år tidigare *s* Bara mer erfarna.
Detta med att få information från andra sidan är inte alltid så lätt att hantera. Det är inte alltid man får positiva och glädjande besked, då är det svårt att ta till sig. Många säger att man inte får information om sjukdom och död till sig - men det kan man visst få. Däremot välja att aldrig förmedla det eller nämna det - just för att det är lättare. Så är det även för mig.
Jag får information om sjukdomar och död till mig - oftast när det handlar om min egen familj. Jag glömmer inte för många många år sen när vi var i Spanien... Då satt jag i baksätet av vår bil - ja vi hade bilat ner dit för hälsa på min pappas faster i Frankrike samt en annan vän till familjen som bodde ovanför Benidorm i Spanien. Vi satt utanför hans hus i bilen - tror vi skulle köra hem... Då sa jag mitt i allt att nu är morfar död... Det var tyvärr ingen som trodde mig. Jag hade inte jätte bra kontakt med min morfar, samt att han var gammal o sjuk och hade varit det i många år. Desto äldre och sjukare han blev desto mer elak blev han. Hans elakhet gick dock inte ut över alla, mestadels hans fru och min mamma... vilket var jobbigt att uppleva. Det gjorde tyvärr att jag inte tyckte riktigt om honom. Men jag fick iaf information då om att han var död...
När vi kom hem till Sverige så fick vi veta att han hade somnat in bara 2 timmar innan jag sa det - så jag hade rätt... Det var lite tuffigt att få veta det så när man var så långt hemifrån samt att jag inte var så gammal... var nog runt 11 - 12 år...
Därefter har jag fått information på olika sätt när något inte varit rätt, dock oftast när det handlat om nära och kära. Jag har aldrig haft fel när det kommer till mina barns och deras åkommer under uppväxten. Sällan heller haft fel när det kommer till mina föräldrar.
Det som kan vara lite jobbigt där är att de oftast inte tror på mig - trots jag haft rätt även i de situationerna. Jag har bett dem kolla sig när cancern slagit till igen, jag har sagt när det inte är så allvarligt som läkarna befarat mm mm - men de har ändå valt att inte tro på mig...
Nu är jag i den situationen att jag önskar att jag har fel. Jag önskar jag kunde göra något, jag önskar jag kan stoppa händelseförloppet... men jag vet att jag inte kan, jag vet att det är livets gång - men det gör ändå ont.
Just nu kan jag inte förstå varför jag får informationen - jag vill med vara ovetande - känns som det hade varit lättare att hantera, hade varit lättare att våga tro på vad läkare mm säger... Jag vill inte välja bort medialiteten, men skulle absolut vilja dämpa den när det gäller familjen. Vill inte veta, vill inte vill inte... det gör bara ont...
Nä nu ska jag försöka jobba lite...
Ljus o Kärlek till er alla
Var rädda om er - ni vet aldrig hur länge ni får behålla varandra <3