Sitt inre...

Detta med att följa sitt inre är inte alltid så lätt. Min tro är att det är när man är liten så lär man sig att lyssna på andra och göra som de vill lite... när man sen börjar skolan så vill man gärna passa in - eller göra tvärtom än följa strömmen - men det blir ändå inte riktigt att man följer sitt inre. Det är mer att man gör det som andra gör för passa in eller så gör man tvärtom för försöka utmärka sig och protestera lite... utan att egentligen känna efter vad och vem man är. Gör man tvärtom gör man nog det mer för att man inte vill vara som andra.

Sen när man blir lite äldre så kan det vara svårt att hitta sitt riktiga jag - man har skaffat vänner och umgänge som man visat sig vara en person för. Man låter på något sätt bara livet rulla på... utan att egentligen känna efter. Många stannar här - men andra börjar utforska sig själv och lära känna sig själv... vilket kan vara jobbigt. Det är inte helt ovanligt att när man skiljer sig eller där är någon annan större förändring i ens liv att man börjar utforksa vem man själv är först då... för när man lever med en annan människa så formas man lite av denne - oavsett om man vill eller inte. Menar absolut inte att det är något negativt, utan mer en sanning. Man växer ihop på något sätt och måste ta hänsyn till varandra, likaså när man har barn - så ens egna utveckling kanske inte sker förrän barnen blir större och kan klara sig själv. 

Men om man lär känna sig själv senare i livet så för följa sitt inre till 100% kan innebära massa förändringar i ens liv. Alla vet att även om en förändring är till det possitiva så är det jobbigt. Det är tufft att förändra sina rutiner och vanor, det kommer man inte ifrån. 

Tyvärr är det inte alltid så populärt att man förändras, att man växer och att man kanske börjar stå för det man tycker och tänker på ett annat sätt än man gjort tidigare - för det är oftast det som händer. Man kanske hittar lite mediala saker i ens inre och börjar utforska dessa - då är och blir det alltid massa misstro och kanske till och med avensjuka. Till viss del tror jag även att det blir rädsla när det kommer till den mediala biten. Andras rädsla kan vara att tänk om han/hon ser saker om mig som jag inte vill att någon annan ska veta.

Sköter man den mediala biten rätt så "känner" man inte in människor utan att fråga om lov. Visst "scannar" man nya människor om de är ärliga el oärliga - men man försöker inte ta reda på saker om dem utan lov rent meditalt. Skulle man få information om dem så är det inget man nämner för någon - inte ens till dem. 

Det är inte alltid man kommer fram till att man kan spå, få information om andra utan man kan komma fram till att man kan heala eller hitta borttappade saker mm... även där blir det misstro och avensjuka - det är bara bra när de själv behöver hjälp. 

Men detta med att de som man umgåts med, misstro en och pratar bakom ryggen på en och indikerar på att man tror att man är mer än man är svider - det gör ont och det får en att ifrågasätta sig själv och sin förmåga, även om man innerst inne vet att man kan och att man är duktig. Det gör ofta att det dröjer innan man vågar utveckla den, lära sig mer om den och utav den - vilket är synd. 

Denna lärdom om sig själv oavsett om det är med medialitet eller inte så innebär det förändingar - kan vara stora förändringar som behövs för man ska kunna fullfölja sina inre drömmar eller fullfölja sitt inre fullt ut, och det är skrämmande. Ibland innebär det att man behöver byta ut lite folk i sitt umgänge - folk som får en att må dåligt, folk som trycker ned en, folk som gör narr utav en, folk som pratar skit bakom ryggen och annat som är negativt - ibland kan det till och med innebära att man bör lämna sin partner - det är inte helt ovanligt att man växer ifrån varandra och bara lever ihop på ren rutin, eller rädsla utav att bli ensam. Det kan även innebära att man bör flytta ifrån stället man bor på för att verkligen hitta sig själv - eller som jag känner nu efter min flytt - att hitta hem. 

För när jag flyttade hit så fick jag ett otroligt lugn inom mig och hela jag blommade ut - trots jag märkt att där är flera människor i mitt umgänge som reagerat och har eller har haft massa åsikter om detta - så känns det som jag inte bryr mig - för känslan jag fått är att jag hittat hem. De som inte hanterar min förändrig behöver inte stanna kvar i mitt liv - samt att jag redan har sorterat ut flertalet. Kanske inte rent fysiskt - men rent psykiskt - menar att de kommer aldrig att märka att mitt tycke om dem är förändrat - men jag vet. Jag har på något sätt plockat bort dem, vet var jag har dem och är fullt medveten om att deras prata bara är tomma ord. Men jag bryr ig inte - jag är den jag är och är hellre ensam än med fel personer. Det är och kan vara priset man får betala för följa sitt inre - men jag lovar det är värt det - det är värt att få känna lugnet som infinner sig och känslan om att ha hittat hem. 

Visst har och får man fortfarande problem med både det ena och andra - men man får ändå en känsla av att det löser sig.

Så ta klivet och våga hitta och följa ditt inre även om det är en jobbig och tuff resa!!

Ljus och Kärlek till er alla och ett stort Lycka till på resan!

13 maj 2014

Comments powered by Disqus