Min tro när man dör....
Min tro är att när man dör så vandrar själen vidare, det vi ser är bara ett skal - kroppen som själen bott i under ett antal år, lite olika beroende på hur gammal man blir.
När man sen somnar in så hamnar man oftast i något jag kallar mellanrum, där man inte riktigt insett att man är död, där man på något sätt inser att man inte finns kvar i jordelivet på samma sätt och inte kan prata/kommunisera med allt och alla och inte alltid röra vid saker / djur / andra personer - iaf inte så de känner det.
När man insett att man inte finns på samma plats som man gjort tidigare så ska man fatta ett beslut om man vill tillbaka till jordelivet - eller om man vill ta en paus från jordelivet eller kanske bara stanna kvar på andra sidan och få må bra.
När man bestämt sig så vandrar man vidare till andra sidan - vart det nu än är.. för mig är det iaf ett ställe där kärleken är enorm, där finns varken rädslor el smärtor och alla blir förlåtna och får möjlighet att "rätta" till de fel och misstag man gjort i jordelivet.
När den bortgångne befinner sig i detta mellanrum jag döpt det till - så kan man inte kommunicera med dem, man kan inte känna deras närvaro och man kan inte se dem. Jag tror dock ändå att de kan se oss, de kan "vandra" runt som alltid - men de gör det utan att någon känner av dem. De stannar i det här mellanrummet olika länge - en del stannar bara där en kort sekund - andra flera månader och kanske till och med år...
De som väljer att komma tillbaka till jordelivet kan välja om de vill göra det direkt, eller om de vill till kärlekens land eller om de vill till kärlekens land under en kortare period. Det är först när de är i kärlekens land som man kan kommunisera med dem, känna deras närvaro och ibland även se dem.
I min tro så kan man bestämma allt själv. Det enda jag inte tror man kan bestämma själv är vilken kropp man ska flytta in i - men jag tror lite att man kan välja vem som ska bli ens biologiska föräldrar.
Samtidigt så tror jag att när man väljer att gå tillbaka till en kropp så ska det vara på ett annat sätt än man levt tidigare, man ska ha andra mål, andra utmaningar och andra förutsättningar och andra hinder - men man får vara med på något sätt att själv bestämma vad och när... svårt att förklara med ord vad jag tror - men detta är väl så gott jag kan.
Jag har nyligen mist min pappa, det gör fruktansvärt ont och har gjort ett stort hål i mitt hjärta. Men han visste redan vad han ville - så han stannade inte i detta mellanrum länge - kan dock inte säga exakt hur länge - men senare samma kväll han somnade in på dagen så hade jag kontakt med honom. Han var även hos mamma, hon har dock inte samma tro som jag, en även min dotter var hemma hos henne och hon kände av hans närvaro där. Det mamma kände var "bara" oro och att hon upplevde det som de inte var själv i huset - vilket de var. Min dotter var helt övertygad om att det var pappa och så var även jag. Jag vet att han var runt hos både mig, min son och min mamma... Därefter tog han en paus och tog en guidtur i kärlekens land.
Detta med att förlora någon man älskar är tufft, det är jobbigt och gör ont. Så man måste ge sig själv tid att få sörja. Oavsett om döden kom plötsligt eller om den var väntad och kanske till och med en befrielse så kan man aldrig förberda sig, man blir lika ledsen och saknaden blir lika stor. Det är sjukt jobbigt hur och när man förlorar någon man älskar. Spelar ingen roll om det är en person eller ett djur - sorgen är ett faktum.
Därför bör man ge sig tid att få sörja - man måste få lov att göra det på sitt eget sätt. Då alla hanterar förluster på olika sätt. Där finns inget rätt eller fel sätt. Men det kan bli fel om man inte får göra det på sitt sätt. Där finns eller kan finnas många i ens omgivning som har massa åsikter - men för sin egen skull bör man göra det som känns rätt för en själv.
De som finns runt om en person som har sorg bör uppmuntra den som sörjer att det är ok att gör det på sitt eget sätt även om det inte är samma sätt som de själv tycker - för som jag skrivit tidigare finns där inte något sätt som är rätt eller fel. Att finnas runt om någon med sorg är svårt för där finns inget man kan göra direkt - för det är ngt de ska ta sig igenom själv - men man kan finnas där, lyssna när de behöver prata och vara som vanligt. Tyvärr är det många som drar sig undan då de inte vet hur de ska bete sig - tyvärr är där lika många som lite tvingar sig på för stilla sitt samvete - där är ett bra tillfälle för de som finns runt om att försöka hjälpa till med att sprida ut att personen m sorg hör av sig när han/hon känner för det...
Att vara medium i situationer där man får konakt med dem som är i sorg är känsligt. Då det inte alltid är så lätt att få kontakt med den döda. Det är inte alltid de känner för kommunicera med jordelivet igen, det är kanske kvar i det jag kallar mellanrummet eller så har de inte lärt sig hur man gör.
Det är aldrig jag som medium som avgör vem som ska komma och prata när jag tar andekontakt - det är dem på andra sidan, jag kan bara försöka kalla på dem - men jag kan aldrig lova att de vill eller kan.
Det gör att den som kontaktar mig för de vill prata med någon specifik kan bli mycket besviken, de får inte de svar de vill och får inte kontakt med den de vill ha kontakt med - ibland kanske de inte får kontakt med någon alls... Då är det tufft.
Det är lika jobbigt om de får kontakt med rätt person och den personen inte vill att de som är kvar på jordelivet ska veta allt - då väljer de ju att inte svara el svarar otydligt... Då jag bara är redskap så kan jag aldrig förklara varför han/hon inte vill berätta, jag kan inte svara på varför - o det gör många gånger att sorgen kommer som ett brev på posten igen för den som gärna vill ha sina svar...
Jag är enormt tacksam över att min pappa valde att komma till mig så fort - jag är tacksam över att jag fick några svar - men jag hoppas att det inte var sista gången jag fick kommunisera med honom.... men jag vet inte... det är hans val...
Min tro är iaf att man kommer till kärlekens universum där allt bara är kärleksfullt. Man förlåter och blir förlåten, rädslor är inget som existerar och smärtor är bara ett ord - det är ett sätt för mig att hantera en sorg - det är med den tron att oavsett varför en människa / djur dör så kommer den till kärlekens land där allt bara är ljust och kärleksfullt.
Ljus o Kärlek till er alla <3