Våga vara den du är
Att våga vara den man är, är inte alltid så lätt. Det första man måste göra är att lära känna sig själv, vara ärlig mot sig själv om vad man tycker, tänker och känner.
Visst verkar det lätt :)
Men när jag har samtal med andra människor så visar det sig ofta att de faktiskt inte känner sig själv, de vet inte riktigt hur de sätter sig själv i första rummet. Många tycker inte riktigt om sig själv - men kan inte ritkigt peka på vad det är... en del kan kommentera sitt fysiska utseende - men det är inte riktigt det jag tänker på.
Jag syftar på att våga ha åsikter, våga tycka och tänka själv - att inte alltid behöva höra vad andra tycker o tänker först. De som är i relation kan klaga enormt på sin partner men vill / vågar inte känna efter om de fortfarande älskar denne. De flesta menar på att de vill inte lämna pga barnen, bara inne i en kris eller alla andra bortförklaringar de nu har...
Men i min värld så måste där finnas mer än bara negativa saker man kan säga om sin partner under en 3 månaders period, annars är något fel, då måste man våga erkänna detta.
Tror att många kan tänka när de läser detta - ja men min partner är ju snäll emot barnen, han är en bra pappa...
Men det är inte riktigt det jag menar... jag menar att om ni bara har negativa / beklagade saker om er partner o han / hon inte vill förändra sig om det är så ni far illa för det... då är där ngt som är fel i er relation. Om han/hon menar att de ska få göra vad de vill när de vill, så ni ska få dra det tunga lasset i hemmet, om han/hon bara klagar på er utan att där är relevans i klagomålen, om ni bråkar mer än ni umgås o pratar, om ni har tråkigt tillsammans.... då är det tyvärr tid att känna efter vad ni egentligen tycker och varför ni är kvar....
Alla har rätt att bli älskade för dem de är. Alla har rätt till sina åsikter, finns inga åsikter som är felaktiga. Det gäller i alla relationer, då menar jag även vänskapsrelationer... för även där hör jag att det ofta är obalans. Men att personer inte vågar säga nej för de är rädda för att förlora vännen.... Men i min värld är det bättre att vara ensam än med människor som bara utnyttjar en, sårar en och anser att allt man säger och gör är fel.
Jag menar absolut inte att det är fel att hjälpa andra, att finnas för andra - men bara om man själv mår bra utav det. Det får aldrig vara på bekostnad av en själv, o ens egna välbefinnande.
Drar man extremfall så håller alla med... men när det kommer till vardagsfall så tycker ändå folk att det inte gör så mycket för att sen gå o må dåligt hur länge som helst.
Jag vet att ensamheten kan skrämma en, men där finns alltid fler människor man kan finna som blir ens vänner. Men man måste våga älska sig själv, vara sig själv och tro på sig själv. Det är inte så svårt om man bara tar ett steg åt gången.
Man kan börja med att fundera ut vilken typ av männsika man vill vara - sen jämnföra med hur man är... då ska man vara ärlig mot sig själv. Det man kan förändra, förändrar man - det andra lär man sig acceptera.
Sen känner man efter vad man tycker o tänker om varje människa i ens sociala liv - även där total ärlighet.. sen funderar man på om det är så man vill ha dessa relationer - vad kan man själv påverka, kan man påverka, kan man prata med det o höra hur de upplever det, kan man hitta rätt balans i relationen??? Beroende på svar så kan man sortera bort vissa, accetera vissa men vara medveten om vart man har dem, vissa behåller man...
När man gjort dessa saker kan man lätt börja jobba mot målet att våga vara den man är!
Men det kan i vissa fall innebära att man får flytta, byta jobb, skilja sig eller något annat drastiskt - men jag lovar - det är värt allt... även om vägen dit är tuff o jobbig...
För alla har rätt att må bra o våga vara sig själv
Ljus o Kärlek till er alla <3