Leva med det spirituella
Frågan man kan ställa sig är om det är en gåva eller förbannelse att vara spirituell, att "se, känna, höra eller förnimma" andevärlden, att saker flyttar sig, att "veta" saker innan de inträffat eller att kunna läsa av en annan människa och få veta saker om dem som de själv inte väljer att berätta för dig.
Personligen har jag haft stor nytta av min medialitet under hela mitt liv, ännu större glädje av den när jag väl förstod den. Men där är ändå flera tillfällen jag undrar om det inte är en förbannelse ändå. Framförallt innan jag lärde mig stänga av all information jag fick till mig.
Under tiden jag lärde mig mer om min medialitet, då jag höll på att testa för att se om informationen jag fick till mig stämde mm, då hade jag INTE lärt mig att stänga av informationsflödet - vilket innebar att jag var alltid öppen för information ifrån andevärlden. Detta var helt sjukt jobbigt när jag gick i en butik och fick massa information till mig om andra människor. Jag funderade ofta vad jag skulle med den informationen till, vad gav den mig. Jag kunde ju inte gärna bara gå fram till en vilt främmande dam/herre och berätta eller fråga dem om informationen jag fått stämde. Ibland fick jag budskap till dem - även där fick jag behålla budskapen för mig själv. Risken att de skulle idiotförklara mig var för stor.
Om folk vill idiotförklara mig så är det upp till dem det är inget jag bryr mig om idag. Men jag känner fortfarande att jag INTE VILL göra något som någon annan kan tycka är obehagligt eller få någon annan att må dåligt.
Har man en sittning med mig, då har man valt att få information som man kanske inte är beredd på, man har valt att ta emot budskap från någon avliden person/djur - men går man i shoppingcentrat en vanlig dag, då har man inte valt att få någon spirituell information.
Det är ju bara att gå till sig själv – Hur hade du reagerat om en vilt främmande person hade kommit fram till dig och sagt/varnat/lämnat ett budskap till dig? Man hade nog misstänkt att den personen inte var riktigt klok eller var påverkad av något. Jag hade nog gjort det iaf, och jag tror och lever ändå med det spirituella dagligen.
Jag får ofta höra att jag är obehaglig, skrämmande och äcklig för att jag ser, vet, får veta mer om personer jag möter än de väljer att berätta för mig. Men det är inte riktigt sant… jag stänger av mycket av den spirituella informationen när jag inte har en sittning, när jag inte mediterar eller gör något annat som har med det spirituella att göra – annars blir man knäpp hahahaha…
Visst kan jag bli varnad om saker och ting även när jag stängt, men jag får inte till mig information om människor som befinner sig i min omgivning bara för att de vistas runt mig när jag stängt ned. Jag får bara ”allmän” information om andra när jag är sk uppkopplad. Visst kan jag koppla upp mig när som hur som – men gör det sällan eller aldrig, för jag kan inte alltid sortera vilken information jag vill ha eller behöver utan kan då få all info.
Tänk er själv om ni går in på en pub som är fullsmockad med folka och ”kopplar upp er till de spirituella” – där är STOR risk att ni får känna allas mående, vad många av dem tycker, tänker, känner och till viss del vad de varit med om – utan att anstränga er – det är bara information som kommer direkt.
Det är tyvärr ganska ofta människor mår dåligt på olika sätt, det är inte så kul att känna detta från 50 olika personer på en och samma gång, har då nästan alla druckit lite för mycket alkohol så kan du även känna av detta. Visst det är en billig fylla, men det är långt ifrån behaglig.
Så detta med att leva med den spirituella världen är inte alltid super trevlig. Kan vara lite obehaglig med när och om man tittar på skräckfilm och saker börjar öppna sig eller förflytta sig här hemma – då ska jag villigt erkänna att jag tycker det är riktigt obehagligt.
Eller när andevärlden använder parfym man får kraftig huvudvärk av, det är med något som är grymt jobbigt.
Inget gott utan något ont sägs det ju och man måste uppleva båda sidor för att kunna uppskatta det. För visst är det en trygghet att bli varnad om man möter djur när man är ute och kör, eller om man ska möte farbror blå… Detta med att möta djur är lite så där, för det stämmer till 99% men jag får ju inte veta om det är en katt eller björn jag ska möta, jag får inte heller alltid veta om djuret ska springa ut på vägen eller ”bara” vara sidan om.
Men varnad över att möta dem blir jag iaf, och det är skönt.
Nä nu skriker städsakerna efter mig
Ljus och Kärlek till er alla
Andra inlägg
Lämna gärna ett avtryck i min gästbok.
Det gör du genom att trycka på länken Guestbook
Gilla mig gärna på Facebook - 
Nyhetsbrev
Jag kommer skicka ut nyhetsbrev oregelbundet. Där kan dyka upp tävlingar, påskägg och kanske tittar tomten in. Fyll i din mailadress, så missar du inte detta
Om ni vill ha svar så måste ni fylla i er mailadress, annars kan jag inte svara er